Jag är övertygad om att skickliga talare blir bättre ledare. Det behöver inte innebära att alla skickliga talare blir bra ledare. Det behöver heller inte innebära att oskickliga talare blir dåliga ledare. Men många skickliga talare förfogar över ett redskap som är något av det kraftfullaste vi känner till inom ledarskapsteorin: den klassiska retoriken.
 
Den klassiska retoriken är designad för att övertyga och att uppmana till handling. Det gör retoriken användbar i alla former av ledarskap, utveckling och förändring. De steg som en talare går igenom för att förbereda ett övertygande tal, är precis de steg som en ledare måste gå igenom för att få med sig kollegorna på en förändringsresa.
 

Jag har aldrig hört någon säga "jag dör hellre än att prata inför publik", men jag har sett skräcken i ögonen och hört darrningen i rösten. Många tycker att det är skitläskigt att prata inför publik.

Exakt var denna rädsla kommer ifrån vet jag inte. Kanske är det en djupt biologisk reaktion att inte vilja sticka ut inför gruppen. Kanske är det åratal av negativa reaktioner från publiken som skapat denna skräck.