Den som jobbar med sina svagheter blir som bäst en medelmåtta. Den som jobbar med sina styrkor kan bli bäst i världen.

Under de två första tredjedelarna av mitt liv så här långt försökte jag bli bättre på det jag var dålig på. Nästan 40 år av mitt liv gick åt till att bli riktigt medelmåttig. Sedan bytte jag strategi och började träna på det jag var bra på. Det blev en dramatisk förändring.

En märkligt omvälvande händelse var när en granne som är pianolärare hörde mig spela. Hon sa något i stil med ”Du är ju en riktig musiker. Själv kan jag bara spela efter noter.” Efter att ha känt mig tämligen värdelös som amatörpianist omvärderade jag min självbild. Jag var ju hyfsat duktig på att spela efter ackord, även om jag var närmast dyslektisk som notläsare. Det var då mitt pianospel fick ett riktigt lyft, åtminstone i mina öron.

Additionsstressen kan sänka vem som helst

När vi jämför oss med andra människor, ser vi bara deras styrkor. Vi adderar alla dessa styrkor och känner oss otillräckliga. Vänkretsens bäste kock lägger ribban för middagsbjudningarna. Kompisen som är ett tekniskt underbarn får alla oss andra att känna oss otillräckliga. Arbetskamraten som tillbringar 20 timmar i veckan på gym, får oss andra att känna oss fula och plufsiga. Men det måste väl innebära att även jag skapar känslor av otillräcklighet hos omgivningen då och då? Jag är bara inte medveten om det.

Vi verkar alla ta våra bästa sidor för givna, samtidigt som vi får ångest av våra tillkortakommanden. En bidragande orsak tror jag är att många av oss är fullständigt värdelösa på att ge varandra beröm. Vi får inte höra från andra vad vi är bra på. Det är bara våra sämsta sidor som får uppmärksamhet. Jag har till exempel en kompis som är en fantastisk berättare. Han kan göra vilken historia som helst levande. Jag tror att jag ska berätta för honom att jag beundrar hans förmåga att göra ord levande. Han vet nog inte om det.

Min fru är en estetisk mästare. Det är hon som får vårt hem att vara mysigt och välkomnande. Min roll är att fixa det praktiska, borra hål, skruva, laga och felsöka. Jag brukar raljera över hennes oförmåga att koppla ihop familjens alla elektroniska pryttlar, något jag är bra på. Jag tror att jag ska berätta för henne att jag beundrar hennes öga för detaljer och det sätt hon skapar trivsel på. Hon vet nog inte om det.

När gav du din kollega lite personlig uppskattning senast?

Hur har vi det på våra arbetsplatser? Berättar vi för våra arbetskamrater hur mycket vi uppskattar deras styrkor? Jag tror inte det. Vi lägger nog mer tid på att påtala deras svagheter för dem. Det finns väl inte ett medelstort företag i detta land som inte har policies och rutiner för att kritisera och bestraffa oönskade beteenden? Men var finns rutinerna för att ge alla medarbetare lite uppskattning för deras goda sidor?

Jag har träffat många chefer och arbetsledare som varit fantastiskt duktiga, men som ändå känt sig otillräckliga. Deras medarbetare tar dem för givet och ger ingen energi tillbaka. Chefen förväntas klara sig utan uppskattning som om hen vore en själlös robot. Vi skickar dessa chefer på kurser i ledarskap, där de får lära sig hur bra ledare ska vara. Budskapet är hela tiden att deras  naturliga sätt att leda inte håller. Nej, istället ger vi dem käcka checklistor som ska göra dem till bättre ledare. Vi marknadsför en mer eller mindre påhittad modell som vägen till lysande ledarskap. Jag tror att vi tänker fel.

Om vi istället för att lära ut ledarskapsmodeller, hjälper chefer och arbetsledare att hitta och utveckla sin naturliga ledarstil, så kommer ledarskapsutveckling att bära frukt. Vi har några hyllkilometer ledarskapslitteratur att söka inspiration i. Min uppgift som ledarstilsutvecklare är att vaska fram de hyllmeter som stöttar mina adepters utveckling. Det finns ingen allenarådande ”Torbjörn-metod” som alltid fungerar. Det hade varit trevligt att hitta en sådan, men vi människor är för komplexa.

Så min uppmaning till dig är: försök att hitta, förstå och utveckla din naturliga ledarstil. Bli bättre på det du redan är bra på och delegera det du känner att du inte orkar utveckla.