Jag vet att Ju Jutsu Kai är en träningsform och inte blodigt allvar. Lik förbaskat var jag jättenervös när det var dags att gradera till grönt bälte. Min uke (graderingspartnern) och jag hade inte tränat speciellt mycket tillsammans, men jag tänkte att det inte skulle spela så stor roll. Om teknikerna satt borde det inte göra så stor skillnad vem jag graderade med. Det skulle visa sig att jag hade både rätt och fel.
 
Jag tog det gröna bältet, så jag hade rätt. Det gick att gradera utan att vara extremt samtrimmad med graderingspartnern. Jag hade också fel, insåg jag när jag fick examinatorns kommentar. ”Det syns att ni inte är lika samtrimmade som F&M”, sa den svartbältade examinatorn och syftade på ett annat par som graderade samtidigt.
 
Efter graderingen funderade jag mycket på examinatorns kommentar. Visst är det enklare att bedöma en teknik om graderingspartnern attackerar som avsett och dessutom faller rätt, men jag får ändå inte ihop det. Vi tränar självförsvar och jag kan ju knappast be en buse på stan att attackera på ett visst sätt.
 
Jag har testat att träna Ju Jutsu med olika partners och varje gång har jag behövt anpassa min teknik. Den anpassningen hjälper mig att bli bättre och ökar min förståelse för tekniken. Varför ska jag då samöva för att graderingen ska se bra ut? Vore det inte mer relevant att gradera med en slumpvist vald person?
 

Pröva din Ju Jutsuteknik och dina idéer på någon som inte gör och tänker som du

 
Jag skulle vilja föra över resonemanget från Ju Jutsu till arbetslivet. Tänk dig att du behöver testa en idé på någon. Vem väljer du? Kanske tar du någon som brukar hålla med dig och som tänker ungefär som du. Du får medhåll och du blir bekräftad. Ni lyckas övertyga varandra om att ni är de klokaste människor som någonsin funnits. Men har du verkligen provtryckt din idé?
 
Vad händer om du går den andra vägen och diskuterar din idé med någon som brukar ha en annan åsikt än du har? Det blir jobbigt och du kanske blir arg för att du blir ifrågasatt. Samtidigt får du ett annat perspektiv och lär dig något på köpet. Den jobbiga diskussionen kanske leder fram till att du omprövar din idé och föräldlar den. Personen som är så jobbig att diskutera med blir kanske din kreativaste diskussionspartner. Våga prova och om du är chef så föreslår jag att du uppmuntrar dina medarbetare att göra samma sak.
 
Forskningen på gruppdynamik antyder att grupper tenderar att sträva efter harmoni först, därefter kommer fokus på uppgiften. Vi kan se det i ledningsgrupper som ibland går som katten kring het gröt, istället för att ta tag i de jobbiga intressemotsättningarna. Vi kallar det för gruppkonformitet, när enskilda gruppmedlemmar inte vill avvika från det som man uppfattar som gruppens gemensamma åsikt. Kanske är det samma vilja att bibehålla harmonin som gör att vi väljer diskussionspartners som kan bekräfta oss och boosta vår självbild?
 
Så vad blir då slutsatsen av ovanstående? Jag tror att du utvecklar både din Ju Jutsu och dina idéer om du söker en tränings- och diskussionspartner som inte beter sig som du förväntar dig. Välj någon som har en annan utgångspunkt än du och som har andra erfarenheter. Din Ju Jutsuteknik blir lite svårare att utföra snyggt och dina idéer kommer att behöva omprövas, men du kommer att utvecklas. Din Ju Jutsu kommer kanske att fungera i ett skarpt läge och dina idéer kommer kanske att förändra världen. Precis som du drömmer om, eller hur?