Jag har ägnat mer än 20 år åt att försöka påverka andra människors beteenden i jobbet och i föreningslivet. I olika sammanhang har jag varit chef, projektledare, ordförande, reservofficer, kvalitetschef, styrelseledamot, organisationskonsult och ledarskapsutbildare. Till detta ska läggas 27 år som förälder och 35 år som pojkvän/sambo/make till en och samma kvinna. Jag har haft lång tid på mig att utveckla och förfina min förmåga att leda och påverka. Trots det lyckas jag klampa i klaveret med jämna mellanrum. Måste det vara så svårt att vara ledare?

Jag tror att en grundläggande anledning till att det är så svårt att vara ledare är att människor inte vill bli ledda. Behovet av att få bestämma själv verkar vara medfött och sitta så djupt i oss att alla försök att leda oss möts med motstånd och misstro. Mina tre barn har alla tidigt sagt "kan själv" och varje försök från min sida att övertyga 13-åringen att det är läggdags eller städarummetdags möts av "tala inte om för mig vad jag ska göra".

Självbestämmande är djupt rotat

När vi studerar hur människor uttrycker sig, kan vi få en hum om hur djupt rotat självbestämmande är hos oss alla. Om vi vill att någon ska skicka såsen vid matbordet, så borde det naturliga ordvalet vara "skicka såsen". Men nej, den som uttrycker sig så betraktas som oartig. Istället döljer vi ordern bakom en fråga: "Skulle du vilja vara snäll och skicka såsen?". 

Ibland komplicerar vi det ytterligare och frågar om vi får fråga: "Skulle jag kunna be att få såsen". Den ordvändningen är ganska märklig. Jag frågar om jag får lov att be någon skicka såsen. Små barn har en tendens att ignorera dessa språkliga omskrivningar och förkortar det till "be och få såsen". Klokt, tycker jag.

Hur kommer det sig då att vi har så mycket chefer och ordförande och officerare om vi inte vill bli ledda? Svaret kanske ligger i att vi vill ha en trygg och förutsägbar tillvaro, där människor beter sig ungefär som vi själva vill att de ska bete sig. Då behövs det ju någon som kan påverka dem utan att jag själv behöver ta striden. Alltså är det skönt att ha en chef att lägga denna börda på. Jag själv behöver inte bli ledd eftersom jag är perfekt och alltings måttstock.

Vi vänder på steken och slutar leda

Om jag fick bestämma så skulle därmed ledarens uppgift vara att lyssna på mig och göra mig delaktig i besluten, för att sedan sprida min vilja till övriga medarbetare. Därmed har vi gjort ledarrollen tydlig, men inte speciellt mycket lättare. Återstår då frågan om hur man som ledare påverkar andra människors beteenden, när dessa människor gör sitt bästa för att inte bli påverkade.

Vi kanske skulle vända på steken och sluta leda? Om nu medarbetarna inte vill bli ledda, så kanske vi som är utsedda att vara ledare istället skulle tjäna. Vi lägger ansvaret på medarbetarna att göra sitt jobb. Sedan får de berätta vad de behöver från närmaste chef och arbetsledare för att de ska lyckas. Det kan ju handla om sådant vi redan gör som planering, samordning och faktiskt också styrning. Men det blir ju extra intressant när det kommer till utveckling och motivation. Medarbetaren får komma till chefen och säga "Peppa mig, för idag är jag låg och känner att jag inte producerar tillräckligt mycket".

Plocka fram medarbetarens skötselanvisning

Chefen, den som blev ombedd av medarbetaren att skjuta in lite energi, plockar fram den medarbetarens skötselanvisning. Det är en anvisning som medarbetaren själv har skrivit och som innehåller lite nycklar till hur medarbetaren ser på tillvaron. "Du skriver att du brukar tappa gnistan när jobbet blir för enahanda. Kanske skulle du försöka byta arbetsuppgifter med någon den här veckan."

Det finns många fördelar med att vända på begreppen. Medarbetarna kommer att bli 100% delaktiga i sina jobb, i sina utvecklingsmöjligheter och i sin tillvaro. Både chefer och medarbetare slipper trycket av alla dessa kravställare som pressar och stressar. Jobbet får ett stort mått av självbestämmande, vilket borde vara välgörande för den inre motivationen.

Ett sådant människo-orienterat tjänarskap använder vår medfödda vilja att själva bestämma över våra liv. Alla tar ansvar så länge vi låter dem göra det.