Han tittade mig inte i ögonen när han sa "Jag förväntar mig att du kommer på mötet.". Istället fäste han blicken långt i fjärran, lade sig till med en lätt föraktfull min och stod kvar på sista trappsteget. Han var ganska lång i sig själv och nu blev han jättestor. Det gick inte att argumentera med denne självpåtagne härskare. Det vara bara att vika sig. Han hade gått över till ledarskapets mörka sida.

Han utövade ett ledarskap, men det var ett obehagligt sådant. Det var inte ett ledarskap som fick människor i omgivningen att växa, utan ett ledarskap som förminskade och skapade hunsade följare. Hans ledarskap hade bara ett enda syfte och det var att få människor att lyda. Det är möjligt att han menade väl, men i så fall var han mycket duktig på att dölja det.

Ledarskapets mörka sida är förförisk, för den är effektiv. Människor gör som du säger och det blir inte så mycket debatt. Baksidan är att medarbetarna inte växer och den dåliga stämning som skapas tär på alla. Ja, tär på alla utom ledaren, som brukar beskriva sig som effektiv, rak och tydlig. Medarbetarna kallar ibland dess mörka lorder för psykopater, men det är en amatördiagnos som man måste vara försiktig med. Även friska och normalt funtade människor kan gå över till ledarskapets mörka sida.

Vi ska inte förväxla ledarskapets mörka sida med det auktoritära ledarskapet. En auktoritär ledare kan fortfarande befinna sig på den ljusa sidan. Medarbetarna kanske tycker att ledaren borde lyssna mer och styra mindre, men det finns inget ont uppsåt. Nej, om vi ska försöka förstå ledarskapets mörka sida måste vi titta in i en själ som ser sig själv som överlägsen alla andra. När man går över till den mörka sidan är det bara egenintresset som styr. Människorna i omgivningen blir ett medel för den egna framgången.

Jag vill återigen påpeka att jag inte pratar om psykopati och brist på empati. Det handlar snarare om värderingar och synen på människor, arbete och ledarskap. Ett inlärt beteende som går att programmera om, även om det är svårt.

Hur känner vi då igen ledare som har gått över till den mörka sidan? För det första skapar de obehag bland sina medarbetare. När ens frågor har ignorerats, eller mötts av svaret "den frågan passar inte i det här forumet", tillräckligt många gånger så rätar man in sig i ledet. När man blivit utskälld inför gruppen och fullständigt tappat ansiktet, så undviker man att berätta om sina misstag. Grupper som har ledare från den mörka sidan kan inte utveckla öppenhet, för det kan alltid slå tillbaka.

Ledare från den mörka sidan har alltid rätt i sina egna ögon. Blir det fel är det alltid någon annan som har orsakat det. Det är långt ifrån säkert att syndabocken vet om det, men omgivningen vet vem chefen skyller på. Misstag glöms aldrig bort och kan poppa upp efter lång tid när ledaren behöver klippa till. "Har du mage att kritisera mig som själv har ställt till det?"

Ledarskapets mörka sida innehåller alla tänkbara tekniker för att trycka ner, kränka och förminska andra människor. Härskartekniker, hot, baktaleri, undanhållande av information och rena lögner. Listan kan göras lång. Resultatet blir alltid att människor mår dåligt, men tyvärr också att produktivitet och lönsamhet ofta hålls uppe. Överordnade chefer får därför inga signaler i Excel-rapporterna. Det är först när medarbetarundersökning och sjukskrivningstal varslar om att något är fel som organisationen reagerar. Då är tyvärr skadan redan skedd.

Om du har en chef som har gått över till ledarskapets mörka sida, ser jag bara två lösningar. Gå över till medarbetarskapets mörka sida och bekämpa ont med ont, eller fly. Jag rekommenderar det sistnämnda.