Samhällsutvecklingen går i en riktning där jaget blir allt viktigare på bekostnad av laget. Det ställer krav på nya ledarstilar och vi behöver lära oss mer om hur grupper med individualister utan auktoritetstro fungerar. En ökad satsning på ledarstilsforskning vid våra universitet och högskolor skulle vara mycket välkommen.
 

När jag intervjuar medarbetare på olika företag och frågar hur stämningen är, blir svaret påfallande ofta "det var bättre förr". Det är lätt att skaka på huvudet åt svaret och tänka att det är den äldre generationens standardsvar på allt. För visst har vi hört det förr från föräldrar och släktingar, att det var bättre förr när ungdomarna var artigare, alla hade respekt för de äldre och det var ordning och reda i skolan.

När jag ställer den naturliga följdfrågan om vad det var som var bättre förr är svaren samstämmiga: "vi hjälptes åt, alla ställde upp för varandra". Jag kan inte avfärda det svaret som någon form av åldersnoja, för det förtjänar en djupdykning. Har vi tappat bort laget före jaget och när hände det isåfall?

Någon gång började vi en resa när individens framgång blev högre skattad än gruppens. Det är ganska konstigt, för det är få verksamheter som inte kräver gruppens samlade insats. Med undantag för mycket små företag och vissa idrotter är det den samlade insatsen av gruppen som skapar framgång. Trots det förespråkar vi individuell lönesättning och personliga mål i företag och lyfter fram enskilda spelare i utpräglade lagidrotter som fotboll. I det lokala pojklaget delas det ut biobiljetter till spelare som gör ett nickmål, trots att varken målvakt eller backar har en chans att åstadkomma det. I det stora företaget ger vi bonus till chefen som haft turen att vara omgiven av ett framgångsrikt team. Varför inte ge hela gänget en rejäl bonus?

Jag vet att chefens ledarstil många gånger har stor påverkan på hur väl gruppen lyckas, men det är trots allt gruppen som gör jobbet. Ingen chef eller ledare har någon som helst funktion utan medarbetare som väljer att följa. Alltså skulle det vara klokt att lyfta fram laget framför jaget.

Exakt när vridningen från gruppsolidaritet till individuell dominans skedde, kan jag inte svara på. Det förefaller vara en total vridning i hela samhället som hänger samman med en minskad tro på auktoriteter. Vi låter inte längre byprästen diktera levnadsreglerna, vi betraktar inte längre läkaren som allsmäktig och vi respekterar definitivt inte en chef som inte gjort sig förtjänt av det. Ökad individualism och minskad auktoritetstro gör att det bli svårare att hålla ihop grupper. Det gör också ledarskapet svårare och utan ledarskap fungerar ingen grupp.

Så hur ska vi då hantera situationen? Vi kan knappast vända samhällsutvecklingen och det är nog ingen som vill backa utvecklingen. Det är mycket som var betydligt sämre för hundra år sedan. Nej lösningen ligger i att utveckla ledarstilar som fungerar när vi ska leda grupper som består av individer utan auktoritetstro. Det är inte omöjligt men det kräver en kraftansträngning och en ökad satsning på ledarstilsforskning vid våra universitet och högskolor.