Det har gjorts oräkneliga försök att utröna vad som är den effektivaste ledarstilen. Begreppen som snurrar är t.ex:

  • Auktoritär och demokratisk.
  • Relations- och uppgiftsorientering.
  • Styrande och stödjande beteende.
  • Detaljkontroll kontra målstyrning.
  • Statiskt rigid kontra kreativt flexibel.
  • Människa som maskin kontra människa som tänkande, ansvarstagande och kännande.
  • Kontroll av människor kontra kontroll av processer.

För dig som hellre ser på film än läser får du här 10 ledarskapsteorier på 5 minuter! Även om teorierna spänner över 150 års ledarskapsforskning, innehåller alla viktiga nycklar för den som söker sin naturliga ledarstil.

På engelska heter de:

  1. The Great Man Theory
  2. The Trait Theory of Leadership
  3. The Skills Theory of Leadership
  4. The Style Theory of Leadership
  5. The Situational Leadership Theory
  6. The Contingency Theory
  7. Transactional Leadership
  8. Transformational Leadership
  9. Leader-Member Exchange Theory
  10. Servant Leadership Theory

 YouTube

När man beskriver ledarskap i termer av auktoritärt och demokratiskt så landar man lätt i en alltför enkel beskrivning. Ledarskap är mer än ett val mellan att slå och smeka. Trots det verkar detta sätt att se på ledarskap fastna bättre än någon annan modell.

Man kan lätt tro att den demokratiska ledarstilen alltid fungerar bäst. I situationer där gruppens kreativitet och drivkraft ska maximeras så är den demokratiska ledarstilen mycket riktigt effektivast. I krissituationer kan det vara effektivast att på kort sikt tillämpa en mer auktoritär ledarstil. Mig veterligen finns det ingen situation där ett låt-gå-ledarskap är användbart.

När en grupp byter från en auktoritär till en demokratisk ledare, kan det ibland uppstå förvirring. Gruppen är osjälvständig och klarar inte alltid övergången till en ny ledarstil. Då får man som ledare gör en mjuk övergång samtidigt som man arbetar med att stärka gruppens kollektiva självkänsla. 

En ofta använd modell för ledarskap utvecklades av Blake & Mouton i början på 1960-talet. Modellen kallas i sin ursprungliga form för the Managerial Grid ®. Ledarstilen beskrivs som en kombination av uppgiftsorientering och relationsorientering. Genom att hitta rätt mix av dessa båda orienteringar, kan ledaren motivera och driva verksamheten framåt.

En ledare som är ensidigt uppgiftsorienterad fokuserar på arbetets krav och tar ingen hänsyn till medarbetarnas behov. Kommunikationen med underlydande är begränsad till ordergivning och instruktioner. Ledarens drivs av att producera resultat och upplevs ofta som kontrollerande, krävande och dominant.

De flesta ledarstilsmodeller jag kommer i kontakt med betonar vikten av att situationsanpassa sitt ledarskap. Med det menas att ledarstilen ska justeras efter situationens krav och efter medarbetarnas kompetens och förmåga. På 1960-talet tog Hersey & Blanchard begreppet situationsanpassning och gjorde det till sitt eget när de lanserade Situational Leadership.

I modellen för situationsanpassat lederskap finns en ledarstil som i bilden nedan benämns "S1". Originalet av Hersey & Blanchard är illustrerad på ett något annorlunda sätt, men principen är den samma.

Ledarstilen S1 innebär att ledaren tillämpar ett i huvudsak instruerande och styrande ledarskap. Anledningen är att medarbetarens eller gruppens mognadsgrad är låg, K1 i figuren. Enkelt uttryckt har vi med oerfarna medarbetare med låg förmåga i den aktuella situationen att göra.

Det är lätt att förväxla S1 med auktoritärt ledarskap. I det auktoritära ledarskapet är det ledaren som bestämmer allt som en allvetande och allsmäktig diktator. Medarbetarna förväntas lyda.