Logo HG

Efter åtta månader på avbytarbänken får jag sura uppstötningar av alla patologiskt positiva peppare. Dessa hurtfriska och leende människor som tror att vägen till lyckan går på en stig där man är blind för eländet runt omkring en. Människor som hävdar att det kommer att lösa sig, bara man ser positivt på situationen. Skitsnack, säger jag. Det ligger inget positivt i att stå utanför arbetsmarknaden.

Jag gillar bättre de som kan ge handfasta råd som tar avstamp i mig och den jag är. I min närhet finns några sådana människor och de är otroligt värdefulla. Häromdagen sa en av dessa underbara människor följande: "Du kanske måste frisera ditt CV och ditt personliga brev, så att rekryteraren tror att du är mer flexibel än vad du verkligen är."

I ett gott samtal utbyts idéer medan olika aspekter studeras ur många vinklar. Det är först när argument som talar för och emot stötts och blötts om och om igen, som man kan börja skönja ljuset. Så har det varit och så borde det vara, men den klassiska retoriken förefaller vara död. Numera lyser argumenten med sin frånvaro och komplexa sammanhang förenklas in absurdum.

Den ädla konsten att förmedla tankar i ord, samtidigt som åhörarna faktiskt lyssnar, verkar vara bortglömd. Det sköna talet som väcker insikter till liv, har fördummats och förenklats till korta twitterflöden och urvattnade checklistor. Det är som om kunskap inte längre springer ur reflektion och begrundan, utan ska tillskansas i punktform. Ingen orkar tänka, ingen orkar tala och ingen orkar lyssna. Ett mörker av ignorans sänker sig över världen och vi märker inget.

Det kom ett virus som en blixt från en klar himmel. Likt en tsunami växte det från en liten krusning långt, långt borta till en våg som slog sönder allt i sin väg. Samhällen paralyserades och politiker agerade, många gånger i panik. Total lockdown eller Sveriges mjukare väg blev diskussionsämnet. Ingen av oss vet hur det kommer att sluta eller om det kommer att sluta. Vi kan dock redan nu skönja starten på ett förändrat arbetsliv, där den nya adeln är de som kan jobba hemifrån.

Vårt nya arbetsliv är helt binärt, d.v.s. det kan delas in i två kategorier. På samma sätt som den föråldrade uppdelningen i arbetare (kollektivanställda, yrkesarbetare) och tjänstemän, får vi nu distansarbetare och platsarbetare. Snart kommer rekryteringsannonser att innehålla texten "vi utgår från att du även kan arbeta hemifrån". Konsekvensen kan bli att vi utestänger människor som inte har möjlighet att arbeta hemifrån från vissa tjänster.

Hej potentielle arbetsgivare!

Du och jag har precis börjat närma oss varandra. Kanske kommer vi att gilla den här nya bekantskapen och påbörja en framtid tillsammans. Kanske funkar det inte. Vi får se.

Jag tycker att det är spännande och lite nervöst, men det är ju inte så lätt för dig heller. Du vill inte rekrytera fel, så därför har du skickat mig några länkar till test som du vill att jag ska göra. Det kanske verkar märkligt, men jag kommer inte att göra dessa test och jag ska förklara varför. 

För 2300 år sedan mejslade antikens greker och senare romarna ut det som idag kallas för klassisk retorik, konsten att övertyga med det talade ordet. Föga anade de att människor i en avlägsen framtid skulle använda deras teknik och kalla det för ledarskap.

Precis som ledarskap handlar den klassiska retoriken om att övertyga. Notera att jag skriver "övertyga" och inte "tvinga". Nutida motivationsforskare verkar vara överens om att autonomi, d.v.s. att få bestämma själv, är viktigt för oss. Då måste ledarskap också handla om att övertyga till ett visst beteende, inte att tvinga fram det. 

Sida 1 av 29

© Torbjörn Jonasson / torbjorn@ledarstilsexperten.se / 0703-31 71 17
Free Joomla! templates by Engine Templates